har jag precis genomlidit. Hade ju det som en liten utmaning till mig själv, att gå på ett 45-minuterspass idag. 45 minuter var sådär lagom jobbigt. Men instruktören! *tar mig för pannan* Jösses vilken trist kille. Han befann sig ju längst fram som sig bör, men han tjabbade på om att inte lura sig själv, att våra förfäder minsann gick dagarna i ända och här var vi för 45 minuters "patetisk" spinning, att det INTE är dåligt att sitta ner när andra står (men där kunde man verkligen läsa av i rösten att han bara sa så för att han måste) osv. Verkade VÄLDIGT fixerad vid att vara bäst. Såna människor är bara jobbiga. Annat är det med en kvinnlig instruktör vi har, hon gormar, tjoar och tjimmar, sjunger med i låtarna, gastar ut berömmelse "jaaaaa, koooom igeeeeen nu, YES vad braaa ni är!! Tjoooohooo *tralalalala*"! Jag går inte på spinning för att få en föreläsning om hur dålig "jag" är...
Och apropå mina magrutor som jag skrev om så menar jag att jag börjar SKÖNJA dem under fläsket, de ÖVRE magrutorna alltså ;o)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha! Nu kan jag:
"Acuerdate! Yo soy Ina aquí!" Tänk vad man kan lära sig... Det var det där "kom ihåg" som jag inte minns att jag har hört - resten hade jag kunnat få ihop själv :o) !
Svarar gör du genom att skriva ett nytt, eget inlägg. Att kunna svara i själva kommentaren tror jag inte går - jag har inte lyckats hitta den funktionen i alla fall!
Skicka en kommentar