Hmmm....njaaa

det går väl inte sådär strålande bra som jag hoppats att det skulle göra. Åt godis igår...inte mycket, men ändå. Har lusten, men saknar inspirationen. Det tar emot och finns så mycket annat att göra än att tänka på träning och mat just nu. Hjärnan svämmar över av planer för livet. Vi ska köpa ny bil, renovera lägenheten, sälja densamma och köpa nytt större boende. Köpa biljetter för ny resa till Peru. Jag väntar och väntar på min fasta tjänst på jobbet. Det rör sig helt enkelt för mycket i skallen på mig just nu. Men jag måste. Jag MÅSTE fortsätta att gå ner i vikt. Jag har lagt nästan 14 kg bakom mig, så jag bara FÅR inte ge upp nu! När jag äntligen känner mig lite motiverad, så jobbar jag tre nätter på raken. Inte så lätt att sticka och träna då inte. Inte när jag som imorgon, då barnen inte behöver hämtas från fritids, kan sova tills jag vaknar självmant. Då är det bara så. Jag behöver, och prioriterar, sömnen före träning.
Tidigast på onsdag kan jag träna. Men då har jag planerat storstädning av balkongen. Det finns alltid ursäkter....och det går inte för sig!
Så: lämna barn i skolan, sticka till SATS och träna en timme- en och en halv, SEN städa balkongen. Den skiten rymmer ingenstans ;o) Kommer jag bara iväg och börjar om igen så kommer det inte ta emot så värst!

Påbörjat kampen mot kolhydraterna igen

Efter en månad i kolhydraternas högborg Peru så är jag glad att vågen visade 75 kg prick när jag kom hem, dvs -2 kg på den månaden! Efter en första seg vecka där dygnet varit upp och ner alldeles totalt, började jag då så smått om i söndags. Började jobba måndag natt. Skorporna ropade högljutt på mig från köket på jobbet. Smarrade skorpor två nätter i rad, fick nog av mig själv och startade om på allvar i onsdags. Kör nu GI-rivstart igen. Blir lite hit och dit då jag inte är hemma hela tiden. Tror jag äter för lite. Men nu är det helg och jag har möjlighet att planera och äta bra. Idag har jag faktiskt skött mig väldans bra! Förutom nu strax, då jag faktiskt tänker ta mig ett glas Baileys :o)

Träningen vet jag inte riktigt när jag ska ta tag i igen. Lat som jag är så vill jag helst slippa. Men å andra sidan vet jag ju hur roligt jag tyckte det var förut. Fast jag VET att jag får börja om från noll. Önskar jag hade råd med en PT. Verkligen. För det skulle jag verkligen behöva nu. Jobbar tyvärr sö-må-ti, så två spinningkvällar faller bort :o( Jag vet ju hur urlakad jag är på kvällen efter att jag sovit hela dagen. Men jag kanske skulle ta och masa mig dit, enbart? Sluta hitta på ursäkter, liksom.